Gustaf Nilsson.
Född omkring 1720.
Död 1773-04-21 i Ingesmålen, Åsbo (E).
| ||||
|
Född omkring 1720.
Död 1773-04-21 i Ingesmålen, Åsbo (E). |
|
Gustaf Nilsson.
Född omkring 1720.
Död 1773-04-21 i Ingesmålen, Åsbo (E).
| ||||
|
Levnadsbeskrivning |
|
Född omkring 1720.
Död 1773-04-21 i Ingesmålen, Åsbo (E). Begravd 1773-05-02 i Åsbo (E). Dödsorsak: Självmord. I dödboken står antecknat "Gustaf Nilsson i Ingesmåla avhände sig själv livet och blev den 2 maj efter urtima ting kvällnings --- i kyrkogården begravd. Han --- fört stilla och kristelig vandel och i --- --- i ---, men av Satan förledd. På 8 av 50 år. (Ända sedan medeltiden sågs självmord som ett brott mot gud. Det enda straff som kunde utmätas av världslig rätt var en vanhedrande begravning, att bli bränd och nedgrävd på galgbacken bland andra förbrytare. Endast om det kunde bevisas att man inte varit tillräknelig då man begått självmordet kunde man slippa detta straff. Självmordsfallen behandlades vid tingen och utslagen fördes till hovrätten för prövning och i en del fall lindring av straffet. Under 1600-talet och en bit in på 1700-talet var det endast uppenbar galenskap som kunde fria den döda från straff. Så småningom förändrades synen och "sinnesförvirring", "tungsinne" eller liknande räknades som förmildrande omständigheter. Bränning på bål avlöses av den mildare bestraffningen "begravning i stillhet", det vill säga avsides på kyrkogården utan klockringning och ceremonier. /Uppgifterna hämtade från DDSS) |